Poesi
Landet Ingenstans
Jag läser dina sagor innantill,
i landet Ingenstans mellan iris och pupill.
Tiden står stilla,
hus i helvete -
pirater i min villa.
Du plundrar murar när du ler,
när jag älvstoft i blicken din ser.
Stjäl en kyss,
förskingra ett dussin –
utför dina hyss.
Tigerliljans färg i tusen strån,
under läppar som ordlöst menar -
det här är ett kärleksrån,
alltmedan mina hjärtslag skenar.
Blå skåpet
"Tappa inte hakan nu" sa du och sköt av mig huvudet.
"Jag har flickvän nu."
Jag sparkade mig själv i huvudet några gånger,
sen ville jag desperat trösta det med alkohol.
Hittade några droppar i det blå skåpet, där du skitit.
Tolv slag
Tolv slag i omloppet av några sekunder. Blåmärken.
På insidan av mitt mjuka skal. Hjärtat dansade. Tolv gånger.
Inom omloppet av tre utav dina andetag. Enkel matematik.
Snabb huvudräkning. Jag lever mer. När du ser på.
Tolvslaget. Fyrverkerier. Men ingenting gnistrade som du i den stunden.
Din aura om hela mitt väsen. Din röst ett eko i mitt hjärtas kapell.
Sedan lät du mig lyssna till dina andetag. Du tillät mina kyssar att
landa på din hud. Jag fick nya blåmärken av mina hjärtslag.
Jag levde lite till, när dina andetag löpte ikapp med mina hjärtslag, på tolvslaget.
Dina fingrar uppe i det blå. Knöt en väv av varje strå. Din näsrygg mot min.
Azur mötte två längtande marinblå. Din tunga smekte min kind, du log.
Jag skrattade från insidan och ut. Jag levde lite mer. När du såg på. Såg på mig.
Svalde dig
Jag svepte druvnektar, svalde dig. Du tackade för vinet.
Sa du kommer skapa osynliga fotspår i min stad om en vecka.
Du blinkade som för att få mig att förstå att du inväntar invit.
Jag erbjöd en kram som tack för snabbisen.
Du förde fötterna dina i ett par röda skor,
och så gick du genom lördagsnatten.
Jag fyller glaset med vin och blandar det med dig i halsen.
Nöjd. För nu...
Salpeter
Jag är porös medan du är en eldstorm,
etsar mig med din nya konstform.
Bränner mina inre organ
genom att vara känsloorkan.
Brännmärker mitt hjärtas tapeter,
bräcker murar med svavel och salpeter.
Silar kaffe mellan tänder, tvättar själen med kol.
tvagar kroppen med dina ord av stål.
Skrapar dina fingertoppssteg från min hud,
och ber till ingen mans gud.
Rena mig från spindelväv,
visa nåd och gammal kärlek kväv.
Heroisk
Det doftade körsbärsvin och fläderdryck. När dem yttrade ditt namn.
Som om det vore en vindpust som sveper obemärkt förbi,
När sanningen är att det är en orkan som raserar min värld.
Dem talar om dig som om du gjort något bra.
Som om du är en hjälte på något vis.
Jag nickar. Sveper innehållet i glaset.
Sedan säger jag åt dem att hålla sina käftar stängda.
Så länge dem inte skall förtära alkohol
och vara mitt resesällskap till glömskans dimmor.
Rök virvlar runt i oktoberkvällens svalkande mörker.
Någon kysser min hals under stjärnorna och jag längtar till din famn.
Tårar tränger sig genom sminket när någon andas mot min nacke.
Jag ville aldrig det här. Det är inte du.
Det gör ont. Jag längtar bort.
Efter den sjätte mintsprängda snapsen håller jag tillslut med dem.
Du var nog en hjälte på något vis.
Men den enda du räddade var dig själv.
Ditt namn är den där orkanen
som ödelägger världen.
Hur heroiskt är det?
Lyckospark
Mitt hjärta sprang till utkanten av staden, sedan jorden runt.
Medan resten av mig satt i en hörna av din soffa och log,
varje gång dina tår gjorde som retsamma pojkar gör.
Sparkade mig lättsamt i midjan och ”råkade” smeka sidan av mitt bröst.
När du helst av allt egentligen vill vidröra hela mig, men håller tyst om det.
Jag sa att jag inte kan läsa dina tankar, när vi tittat varandra in i själen
en ordlös minut för länge.
Du log i filmmörkret och påstod att det kan jag visst.
Jag sa att du gärna vill det för att du ska slippa prata.
Du sparkade mig i midjan med dina tår igen, och så bad du om fotmassage.
Men jag vet vad en fotmassage innebär.
Så hjärtat tog ett språng.
När du är en lyckospark mot revbenen.
Jag gapade för mycket, svalde hela stycket.
Du sköt skarpt och jag tog sats.
Tipp-Ex
Min bröstkorg mot dina revben och du stjäl mina andetag.
Tipp-Ex mot dina läppar för att korrigera mitt misstag,
att placera mina kyssar där.
Du kysser mig vit och du smeker mig blek.
Du ger mig gråskalor och planterar hatkärlek,
när du finns i min atmosfär.
Vi behöver gnida in oss i Tipp-Ex när stön ebbat ut.
Radera ditt handlag som etsats mot mitt ryggslut,
och de blåmärken du givit mig.
Jag smakar på det du bjuder och blinkar fram en tår.
Får gåshud när dina fingrar fattar tag om mitt hår,
och jag sväljer en del av dig.
Klaviatur
När framtidstron är vag
och drömmar sköra,
lagas jag av dina ord
intill mitt öra.
"Vi ses i morgonljuset,
min kära.
När natten flytt,
finns jag ännu nära".
Jag vaknar mitt i ett fall,
min blick blir ordlöst rop.
Jag skriker inte efter hjälp,
när jag landar i ditt leendes grop.
Jag viskar att du fångar mig,
när min ryggrad är
ett klaviatur för dig.
Du lär dig mina takter och oktaver,
spelar högre än
de tankar som skaver.
Din melodi på blonda strängar
på min hjässa.
Drömmar blir sanna i stunder
som dessa.
Hjärtat sjunger
när du vidrör min hud.
Jag passar bäst
inom din famns longitud.
Att se din silverblick
ovanför vackra läppar.
Skapar symfonier
I mitt blodomlopp.
När du finns intill mig
dansar kärlek i min kropp.
Skogsdunge
Du är inte basist, men må hända det är tur,
för jag är din klaviatur medan du är mitt fickur.
Du är det som får mig rätt i tiden,
som moraklockan och pendeln i den.
Jag är ebenholts och elfenben.
Medan du är den bästa idén,
gudar någonsin haft.
Det finns en skogsdunge i din blick.
Jag gick vilse bland lövverk för jag fick,
ingen kompass – endast tid,
kärlek och dig bredvid.
Visa mig dungen och jag går vilse kan jag lova.
Låt blicken glittra och jag blir din supernova.
Närhetshunger
En hunger som sjunger bakom revben,
finns fängslad nånstans i mitt bröst.
Den hunger som väcks mitt i natten,
när jag tvingas att sakna din röst.
En ihärdig känsla uti kroppen,
samt en jagande, flackande blick.
Det lämnade du kvar djupt inom mig,
i samma stund som du gick.
Närhetshunger härjar fritt i mitt väsen,
jag saknar din väldoftande famn.
Vill lyssna till ditt hjärta intill mig,
höra det viska mitt namn.
Golvur
Likt pendeln i uret svingar tillståndet med tiden.
Ena stunden är jag i lugnet, andra mitt i striden.
Jag golvas av livets skarpaste egg.
Min horisont är en bergsvägg.
Lever i skuggan av livet, längtar ut i ljuset.
Vill borsta dy från knän och spotta ut gruset.
Krigar mot en drake som slukar mitt förstånd.
Är en vapendragare kort, saknar en sekond.
Med svärd och brynja ända in i dagens död.
Vara segrare i kampen när himlen färgas röd.
Jag saknar en fristad belägen i lä.
Solen mot min fotsula, för jag står på knä.
Aldrig erkänna sig besegrad,
mantra för själen.
Slåss för livet,
men jag har glömt skälen.
Bundsförvant
Jag väntade dig.
Avvaktade i väntan på ord.
I väntan på längtan.
Från ditt håll.
Jag väntade dig.
Din murbräckande röst.
Som skulle säga
att du saknade mig.
Att du behövde höra mig andas,
intill din axel, så även du kunde
andas i samma takt,
som jag.
Väntade ord.
Väntade dig.
Varför dödade du tid på egen hand?
Vet du inte att jag är din bundsförvant?
Oxytocin
Tack för det du först gav mig, oxytocin.
Fast efter ruset kom melankolin.
Om du ville kriga borde du aldrig yttrat ”Fredens liljor”.
Eller var det för du ville vara ifred med dina viljor.
Det var nog ingen allians,
det var en enmansdans.
Kan vi inte dansa pardans av oxytocinutsläpp.
Håll mig i ett stadigt grepp.
Ge mig mera oxytocin och släpp lös inre substanser.
Vi kan dra ett streck över det där med romanser.
Fredens liljor, vännen min.
Du gör mig hormonstinn.
Är det Liv
Vad heter Dödens fru - är det Liv?
Är det hon som springer i barnens ben?
Är det hon som händer när timmen är sen,
När mörkret faller men skratten ekar?
Är det hon som intet vackert förnekar?
Är hon solkyssta kinder och havssalt i sitt hårsvall?
Säg, är hon den som skrapat upp knän men reser sig i alla fall?
Heter Dödens fru Liv, kan du berätta?
Är hon den som avvärjer vendetta?
Är hon glimten i min älsklings öga?
Eller är hon vildgräset det knähöga?
Om hon heter Liv och hennes man är Döden,
Skall jag dansa med frun tills lågan slocknat,
Och vila med maken när så har även glöden.
Timglasfigur
Ta tillbaka tveksamma ord, ångra dig.
Bryt den rådande tystnaden, sakna mig.
Låt inte tiden rinna mellan fingertoppar.
Låt oss fånga den mellan våra kroppar.
Vi bestämmer vilka korn som är guld
och vad som är spill.
En sekund blir ädelstenar i värde,
när du finns intill.
Låt oss fånga tid mellan våra kroppar.
Jag vidrör dig med mina fingertoppar,
I tankarna mina.
Förändra dina.
Paus
Nu pausar jag världen så
du kan andas här intill.
Så jag kan dofta på din hud
och säga vad jag vill.
Viska i ditt öra
vad jag önskar sker härnäst.
Yttra de orden
som att du rör vid mig bäst.
Omfamna hela ditt väsen
och slukas av din kyss.
Vill ha dig här just nu,
inte bara nyss.
Nomad
Ingen mening bakom orden,
inget att tyda mellan rader.
Finns inget kvar att hämta,
jag gör då som nomader.
Jag hoppar från Grand Canyon,
från klippan på din haka.
Flyger bort med nordanvinden,
tills du ber "ta mig tillbaka".
Må hända mitt hjärta hör dig,
kanske lyss jag till din ånger.
Men jag är i annan saga,
hjärtat sjunger nya sånger.
Grand Canyon
Solen gör din haka till Grand Canyon. Kopparröda strån snuddar min handflata när jag utforskar din kropp. Det stora fallet från din hakspets till din halsgrop är svindlande. Det kittlar i magen när mina fingertoppar tar ett kliv rakt ut. Skrapar min handrygg mot skogen på din hals. Du är en spännande utflykt för mig. Jag får skrubbsår på hjärtat av ditt leende. Linjerna som bara syns när du ler är menade för mig att falla ner djupt i med blicken. De tilltalar mig. Trycker mitt ansikte mot din hud. Landar med näsryggen mot ditt nyckelben. Inhalerar dina dofter, blir knäsvag. Din kropp är en kanjon och jag har för avsikt att bli kvar. Beundra. Utforska. Hänförd av dina djupaste dalar och dina höjder som reser mig till skyarna. Huvudet bland molnen. Min mun mot dina läppar och jag kan skönja smaken av äventyr. Ditt andetag mot min nacke är den sandstorm som knuffar mig från klippan. Som får mig falla handlöst, för dig. Du är mitt Grand Canyon.
Lyckorus
Ditt välsvarvade fejs får följa med till mitt place.
Kurragömma mellan lakan, när jag kysser dig på hakan.
Skrattrynkor upp till örat, det gör mig knäsvag för att -
du är ett lyckorus i mina känslors hus.
Välkommen in, alla dagar, när som helst du behagar.
Censurerar inte mera
Låt oss konversera,
kopulera,
för att sedan kopiera och göra det igen.
Slippa onanera,
masturbera,
måste få känna dig allt mer och mera.
Vi kan pulsera,
kollidera,
du får ejakulera och pryda mig med säd.
Vill kopulera,
kollidera,
stötas samman och dränera.
Vill ha dig.
Endorfin
De säger jag funnit en guldklimp,
när jag visar ditt namn i min själ.
Viskar jag skrattar med hjärtat,
när allt du gör vill mig väl.
Jag yttrade ord om radiotystnad,
att hålla inne med poesin.
Bryter tystnaden mitt i natten,
jag skyller blott på endorfin.
Du är en fristad att finna i krigszon,
när stormen härjar intill.
En trygghet att vara intill dig,
med blicken på din pupill.
Innan natten vaggar oss båda,
tills solen stiger på nytt.
Ser dina oceaner i blicken,
allt ont blir förseglat, allt trasigt blir sytt.
Dina rynkor skapar motiv bakom örat,
ett flygplan i fantasin.
Du är det vackraste av konstverk,
uppå gudarnas stafflin.
Mardröm
Jag dör.
Mitt barn står mitt på askgrått torg. Alla de ansikten jag känner igen står på avstånd.
Skakar sina brydda skallar. Avståndstagande handgester.
"Nej. Jag kan inte. Jag har fullt hus, fullt liv. Inte ska väl jag. Går inte, tyvärr".
Klappar barnets hjässa. Önskar lycka till. Går. Han står kvar. Övergiven. För jag dog.
Vaket tillstånd. Hör hans andetag, hans hostning i andra sidan av vårt hem. Skyndar in
för att kyssa hans panna, för att alltid minnas känslan av hans drömmar mot mina läppar.
För att evigt skönja doften av hans väsen i mina lungor.
Mötet.
"Gjorde du ett uppriktigt försök att dö?" Så sade dem. De kastade ett spjut, rakt in.
Slog upp lyckta dörrar till det förflutna. Jag svarade. "Ja", men det är historia nu,
pojken är nutid. Barnet är framtid. Min framtid. Min evighet, min odödlighet.
Jag går inte i döden för dig. Jag går i livet. Nu när du finns. Livslust är det du ger mig.
Jag är Vildvittra
Blottar fotsulan för dig, för du ska slicka den.
Du lade dynga under mina steg.
Vill att du ska se mig i ögonen, samtidigt som du vomerar.
Jag skall hånle, åt att du dräneras.
Åt att du känner smaken av smuts på din tunga.
Enda aromen du är värd att få.
När du avsmakat hennes tunga.
När du smekt hennes vulva.
Rövardotter, jag är Vildvittra, jag skall fnittra.
När du slickar min fot ren.
Min lyckas smed
Jag beundrar ditt steg över berget, ditt kliv genom väl förseglad dörr.
Ditt krossande slag genom väggen, med vanprydande skåror från förr.
Något värdefullt i orden ”jag känner mig tom just idag”.
Bortglömd skatt blir återfunnen, när jag får lyssna till din röst för ett tag.
Trots uttalad brist på en mening, att fylla tomheten med.
Du behöver få höra och veta, att du är min lyckas smed.
Din magiska röst mitt i natten, skänker visioner om hur du ler.
Tänker på det fantastiska smil, uppå dina läppar som jag inte ser.
Om ditt hjärtslag fanns intill mig, skulle jag somna med det mot min hals.
Jag önskade då inget mera, för jag skulle sakna ingenting alls.
Du är magi
Tänker på dig extra när din värld eroderar.
Tycker om dig intensivt tills mitt hjärta exploderar.
Oceanerna i din blick, som ett magiskt trick –
förtrollar pulsen i kroppen, den stegrar till toppen.
Jag förlorar tystaleken
Jag har funnit ett sagoväsen.
En fantasi i livets skafferi.
För bra för att vara sann, jag är ordagrann.
Jag är på väg till himmelen.
Reser tur och retur.
Efter varje ord, jag inser du är välgjord.
Fjärilsmotel i maggropen.
No vacancy lyser rött, allt blir sockersött.
Det är inget frieri, det är bara poesi.
Rekord
Jag slog vårt rekord med någon annans lem,
När du vände kappan efter vinden och längtade hem.
Hundrafemtiotvå minuter med dig i början av ett år.
Nytt rekord, jag kommer, det går -
För mig.
En famn som kramar utan kläder.
En käft som kvider, tuggar läder.
Substitutet som blir kvar istället för dig.
17 månader gick, du förbrukade mig –
Men tack.
Jag slår vårt rekord med härligt omfång.
En omfattande och grundlig genomgång.
Hundrafemtiotvå minuter med dig i början av ett år.
Nytt rekord, jag kommer, det går -
För mig.
Ps. Din cykel ligger på skroten, det var den nästbästa boten.
Kärlekssackarin
Sopar askan från mitt golv, planterar den i kruka.
Skrotar alla orden vi valde att förbruka.
De med brusten mening, dem utan rötter.
Vi finner snart fristad åt vilsna fötter.
Kärlek är förkolnat, vilar under mull.
Skrapade upp knän när vi båda föll omkull.
Du plåstrar dina sår, jag syr mina egna.
Ärlighet värderas, framför det förtegna.
Önskar lycka till, krossar kärleksackarinet.
Vänder mina steg åt motsatt håll, vinkar av dig i skogsbrynet.
Inget mer ”jag älskar”, ingen lögn om ”min kära”.
Inget svårsmält svärmeri, inget mer skadligt att förtära.
Fröet under askan växer nog tillslut,
till den vänskap som fanns förut.
Ett blev två för länge sedan.
Förgät mig allra redan.
Signatur saknas
Du glömde signera de ärr du skapat på mig.
Jag kan ångra mycket men aldrig förneka dig.
Har inte kommit över dig, hur vi än vrider och vänder.
Kärlek till ett barn föddes under dina händer.
Har andats för dig, förälskat mig i känslan du fick att gro i mig.
Dina händer på mig hud, jag tog aldrig till flykt.
Någon krossade vår fristad, gjorde kaos av allt tryggt .
Önskar kärlek kunde yttras och menas så som förr.
”Gå vidare” sa vi och du stängde din dörr.
Vad får dig att tro att du till skillnad från jag får fri entré?
Gobeläng
Det är ett monster under sängen, en mardröm utan dig.
En maska i den täta gobelängen, en skada visar sig.
Ett öppet sår för världen, en amputation för oss.
Fastnat hopplöst mitt i färden, som om lemmar slitits loss.
Bomber och soldater, krig uti mitt sinne.
Bland raketer och granater, är du blott ett minne?
En grop i blomsterlandet Ingenstans, här sitter du och jag.
En sänka för de som strider, som utkämpar ett slag.
Har vi grävt vår egen grav, när vi trodde det var ett värn?
Hundra tårar fällda, älskling, vår grop blir en tjärn.
En maska i den täta gobelängen, en skada visar sig.
Vi drunknar av varandra, intill en äng med timotej.
Å Förgät mig ej.
Monster
Det värker som bladet i bröstet, från en oslipad egg i ett sår.
Att säga dem orden som skärrar, att yttra den känsla jag får.
När minnen från förr gör sig hörda, och du vill försvinna in i min kram.
Fast värmen hos mig förtvinar, och jag krossar varendaste ram.
Konturer kring allt som är vackert, blir sköra när mörkret tar vid.
Jag yttrar du är det käraste i livet, men klarar inte ha dig bredvid.
Du är det lyckorus jag valde att kalla för mitt.
Du är det bästa i livet, vill vara det bästa i ditt.
Men ärren från klingor svider och monster härjar här än.
Jag skulle göra samma val om jag fick chansen att välja igen.
Du är det vackraste intill mig, och kärleken är stark min son.
Det värker som bladet i bröstet att när du kramas vill jag härifrån.
Off & On
Lämna mig på måndag.
Låtsas jag inte finns på tisdag.
Ring mig inte på onsdag.
Var inte här på torsdag.
Sakna mig på fredag.
Knulla mig på lördag.
Älska mig på söndag.
Glöm bort mig på måndag och kom igen på lördag.
Var min periodare.
För mitt off-mode glappar.
Walk over
Det är ganska sjukt, vrickat till och med.
En bagatell en liten ond fason.
Svart känsla kryper på som en skugga bredvid.
En mitt-i-natten-bataljon.
Svartsjukedrama i sitt essä.
Jag lämnar striden, gör walkover.
Sänker vapnet, hör "game over".
Sussar kudde, släcker törst.
Memo till mig själv - hon hade dig först.
Jordnötssmör
Jordnötssmör med små bitar.
Knastrar mellan tandraderna.
Mitt i natten crawing.
Du säger du hungrar efter mig.
En kyss blir två kyssar.
Du rosslar och blir blå.
Förlåt, jag glömde din nötallergi.
Men det var ändå jordnötssmör jag ville ha.
Akilleshäl
De där fula skorna, som ingen annan vill bära, dem vill du ha.
Kilklack. Slitet läder mot dina anklar.
Du är vackrare än vem som helst.
Jag tror jag funnit din Akilleshäl, du når inte upp till mina kyssar.
Utan de fula skorna.
Höga klackar på och du slipper stå på tå.
Björntråd
Du säger inte ärr, du kallar det sömmar.
Broderi någonstans inuti.
Sömsmån, tre centimeter bakom revbenen.
En viskning om att laga.
Men det är inte björntråd du syr med, älskling,
Det är taggtråd.
Korthus
Vi kan bygga korthus när allt annat rämnar.
Vrå som vi därpå aldrig lämnar.
Jag lovar, vi står stadigt då åska dånar.
Ständigt dig som jag trånar.
Korthus blir lätt till ruin i åskby.
Glöd slutar blossa och passion att gry.
Hungrar när du går och våra vrår blir övergivna.
Jag är utmärglad nästa år, och alla korthus rivna.
Breakup
How about a breakup, and let's not yet makeout.
Let's not talk it over, please baby don't shout.
Let's breakup, cause I love it when you fall.
Cause I know that you can rise, after all.
Baby, it's over, I'm out.
And here we are at the line of wrecking,
But don't worry, seventeen minutes after I'm back in.
Hicka
Min Journal, vad i all sin dag, hjärtat fullt av Dig.
Pulsen hög, blicken låg - förförisk dialog.
Hypernervokustiskadiafragmakontravibrationer,
i hjärtevrå, kan du förstå.
Stiliga Doktor Öra - du har lyckats förföra,
175 centimeter av mig.
Mjuk som en gässlings vingar, du räknar mina fingrar.
Jag börjar bedyra, ”med tolvfingerstarmen har jag tjugofyra”.
Jag är ju hel – Doktor, har jag fel?
Du ser på mig och ler så brett, säger därpå ganska lätt –
Du är trasig men komplett.
Fel på städet, slut på hammaren, följ mig in i kammaren.
Jag kan se men inte höra, så snälla Doktor Öra -
Laga mig så jag kan förnimma, din röst vid vargatimma.
Ge mig din hunger och expertis,
Böj mig över fin servis.
Sänghimmel
Sliter dig från piedestal, spikar dig på pålar.
Ligger mjukt under, fångar upp dina tårar.
Du kvider högt ovanför min säng.
Jag gjorde det bara för att du är himmelen för mig.
Firestorm
Take a glass of liqueur then let me push you,
push you around.
Get earthbound, baby.
Fall asleep in my arms then let me take you,
take you for granted.
My fingers are running, like wildfire [scream],
and I am all over your body.
You are like gasoline, sugar.
Want you, need you, Can't burn on my own.
I can keep you warm, now that you made me a firestorm.